Igår fick min dotters pappa hämta henne från dagis då de ringde och talade om att Tiffany hade feber. Strax senare började hon rostla och febern blev mer påtaglig. Väl när jag kom hem tyckte jag att hon verkade extremt hängig, det brukar alltid finnas en viss gnutta energi kvar i tösen trots feber annars. Nu låg hon bara i sängen och hostade en del, såg ledsen ut och stundvis kisade efter andan i hostattackerna. Jag ringer ju givetvis vårdguiden för råd och de ber mig åka till handens närakut där vi direkt blev hemskickade eftersom läkaren tyckte att Tiffany andades fullt normalt. Vi åker hem som tillsagda och lägger Henne för natten., snart härpå får hon ett krupp anfall vilket är sjukt läskigt om man ej varit med om det innan. Man bokstavligt tror att ungen ska dö, ser nästan ut och låter som dom inte får luft. Självklart blir de rädda och ångest fulla själva när det är trångt i luftrören. Som astma ungefär.. Detta pågick alltså hela natten, och minst 6 ggr var vi ut med henne på balkongen för frisk luft som tydligen ska vara bra när anfallen kommer. Tur jag har min stora syster som har pojkar som haft detta o hon har ju erfarenhet och kunde tipsa mig bra. Inte mycket sömn igår natt och nu får vi se hur denna natt blir. Eftersom vi var på satsscha (Södersjukhuset) idag, fick Tiffany lite kortison samnt inhalera adrenalin ett öar ggr vilket hjälpte för stunden. Jag hade goda förhoppningar när vi lämnade sjukhuset för att åka hem igen., och att läkaren lugnat ned mig en aning. Nu ligger vi i sängen igen och Tiffany sover fast låter som en väsande kaffebryggare eller jag vet inte vad. Stackars liren och det gör så ont i mitt mammahjärta att tårarna bara rinner på mig. Vad jag önskar jag kunde ta viruset för henne så hon slapp eländet., mitt lilla hjärta mitt allt. Hoppas hon får sova gott trots detta., det blir nog ytterligare en sömnlös natt men vad gör väl det. Mitt hjärta måste bli bra snart!
